kom på att jag hade en blogg, som vanligt när hjärnspökena hoppar åt fel håll på kvällskvisten. 

har suttit i en timme och skrivit här....skrivit igen och raderat alltihopa. hur skriver man så där fina inlägg när hela själen blottas och allt antagligen känns mycket finare och bättre efteråt? 

 

allt detta skrivade har resulterat i ett opublicerat inlägg och en vilja om att börja skriva dagbok 

 

ibland är det inte lätt att formulera sig för någon annan. Ska det ens gå när man knappt vet vad man vill få fram? 

 

det kanske inte är så lustigt att jag är knäpp just ikväll. jag har under 5 år haft 3 stabila punkter i mitt liv, 3 väggar som är omöjliga att flytta på. som jag alltid har haft som bollplank, som alltid har stöttat mig och som fått mig att förstå vad jag verkligen känner när jag knappt förstår själv. idag for den sista av dem iväg på äventyr. kanske känner jag mig bara lite ensam. det lär märkas imorgon. Bör nog sluta virra och skriva ner massa strunt nu. 

 

vem vet kanske vi hörs snart igen, kära blogg.