jag vet inte riktigt hur jag ska skriva detta. det är ganska svårt för mig att formulera mig om detta, men nu känner jag mig i rätt mode så jag tänker göra ett försök.
jag trodde jag va kär när jag va mindre. en pojkvän eller vad man kallade det som jag va tillsammans med till och från i mellanstadiet och in i början av 7an. jag trodde han va min första kärlek, fast när jag nu smakat på hur det känns att vara kär på riktigt så var jag nog aldrig det. Den här killen är fortfarande en väldigt bra vän till mig, han bor dock inte här längre, utan han har tagit sitt pick och pack och flyttat, men vi håller fortfarande kontakten och han är verkligen en super kille :D vi har mycket roliga minnen tillsammans, den här killen har nämligen fösökt lära mig spela gitar i nästan ett år, men ni som känner mig kan ju lista ut hur det gick (a)

sen har vi då den killen som jag räknar till min första riktigt kärlek. egentligen så är vi nog varandras olikheter, haha, helt sjukt! men med den här killen trivdes jag så jävla bra. vi har en väldigt ehm konstig och komplicerad "historia" tillsammans. och även ifall jag blivit riktigt ledsen och sårad av allt det här så ångrar jag inget. vi var tillsammans i typ 2(?) månader tror jag, vet faktist inte och det va sjukt bra. hade lite ups&downs men nu är vi vänner iaf :) vilket är skönt. 

förstår att det här inlägget inte har gett er så mycket om det här :P men haha mer får ni inte, bye!